Det är de små jobben som aldrig blir klara

Jag har upptäckt ett märkligt system hemma.

Stora saker blir gjorda.

Om någonting verkligen går sönder, om ett rum ska göras om eller om det finns en tydlig deadline kan jag tydligen planera, köpa material och faktiskt få saker ur händerna.

Men småjobben?

De kan överleva hur länge som helst.

En list som har lossnat lite.

En hylla som borde sättas upp.

Någonting som behöver justeras.

En liten yta som skulle behöva målas.

Inget av det känns särskilt besvärligt. Tvärtom är varje punkt så liten att jag kan titta på den och tänka:

”Det där fixar jag på lördag.”

Problemet är bara att jag aldrig specificerar vilken lördag.

Och på så vis kan ett jobb som förmodligen tar en halvtimme fira flera födelsedagar.

Till slut är det inte längre en småsak

Det riktigt imponerande är hur listan växer.

För medan den första hyllan väntar dyker det upp ett handtag som sitter löst. Sedan behöver något monteras, en dörr justeras och ute finns kanske något mindre underhåll som också borde tas om hand.

Varje jobb för sig är fortfarande litet.

Tills man räknar ihop dem.

Det är ungefär där jag förstår poängen med allservice Mönsterås. I stället för att varje mindre praktiskt jobb ska bli ett eget projekt kan man ta hjälp med flera typer av service- och underhållsarbeten, beroende på vad företaget erbjuder och vilken kompetens som krävs för uppgiften.

Det kan vara särskilt praktiskt för sådant som inte kräver en stor renovering men ändå behöver någon som har rätt verktyg, kan göra jobbet ordentligt och – kanske viktigast av allt – faktiskt kommer igång.

För där har jag min svagaste punkt.

Jag äger verktyg.

Jag vet var de flesta ligger.

Jag kan till och med gå förbi den lösa listen flera gånger om dagen och konstatera att den fortfarande är lös.

Det är nästan en prestation i sig.

Självklart finns det arbeten där man måste anlita rätt behörig eller auktoriserad yrkesperson, exempelvis vissa el- och VVS-arbeten. ”Allservice” betyder inte att vem som helst får göra vad som helst.

Men för alla de andra praktiska sakerna är själva bredden ganska tilltalande.

Kanske borde jag börja skriva ner min lista.

Fast då finns risken att jag upptäcker hur lång den faktiskt är.

Jag tror att jag väntar till lördag.

Det märkliga med ordet hemma

Jag har funderat på hur mycket vi egentligen lägger in i ordet hemma.

Vi säger ”äntligen hemma” efter en lång dag. Vi längtar hem från resor, stänger dörren bakom oss och sjunker ner i soffan. Hemmet är nästan automatiskt förknippat med den plats där man kan slappna av och sluta förhålla sig till resten av världen en stund.

Det är lätt att ta för givet.

För så ser det inte ut för alla.

Det finns människor som av olika skäl behöver lämna sitt hem för att kunna känna sig säkra. Det kan handla om hot eller våld från någon i ens närhet och om en situation där det inte längre är möjligt att stanna kvar.

Då får ordet hemma plötsligt en helt annan betydelse.

Ett skyddat boende kan erbjuda en tillfällig och säker plats för den som behöver komma bort från en utsatt situation. Exakt vilket stöd som behövs ser förstås olika ut från person till person. Ibland finns också barn med i bilden, vilket innebär att deras behov av trygghet, vardag och omsorg behöver få ta stor plats.

Jag tror att det är just vardagen jag fastnar för.

För trygghet är inte bara stora beslut och låsta dörrar. Det kan också vara ganska vanliga saker. Att kunna somna utan oro. Dricka kaffe på morgonen. Låta barnen äta frukost i lugn och ro. Veta att man kan stänga en dörr och faktiskt känna sig säker bakom den.

Sådant som knappt märks när det fungerar blir enormt betydelsefullt när det inte gör det.

Kanske är hemma därför egentligen inte en adress.

Inte fyra väggar, ett postnummer eller namnet som står på dörren.

Kanske är hemma först och främst den plats där man kan sänka axlarna.

Och ibland måste man lämna sitt hem för att så småningom kunna hitta hem igen.