Jag minns fortfarande ljudet.
Det där speciella rasslandet när pappa försökte få upp förtältet och mamma för tredje gången frågade om han verkligen hade läst instruktionerna.
Det hade han inte.
Det behövde han tydligen inte heller.
Åtminstone inte förrän en av tältpinnarna visade sig vara över och hela konstruktionen började luta betänkligt åt vänster.
Men för mig som barn var det här början på något fantastiskt.
Vi var på semester.
När en campingplats var en hel värld
Det märkliga med barndomens somrar är hur lite som egentligen behövdes för att man skulle vara lycklig.
En cykel, några nya kompisar och en kiosk som sålde glass. Mer avancerad underhållning än så var sällan nödvändig.
Vi kunde tillbringa timmar med att utforska campingområdet, bada tills läpparna blev blå och diskutera vilken glass som gav mest för pengarna.
De vuxna verkade mest ägna sig åt att flytta campingstolar efter solen och fundera över vad vi skulle äta till middag.
Jag förstod aldrig riktigt varför de tyckte att det var så avkopplande.
Nu börjar jag ana svaret.
När semestern blir ett projekt
Som vuxen har jag upptäckt att semesterplanering ibland kan vara nästan lika ansträngande som jobbet.
Flygbiljetter ska jämföras, hotell bokas och aktiviteter planeras. Man ska hinna uppleva så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
Och helst komma hem utvilad.
Det är en ganska märklig kombination.
Kanske är det därför jag på senare år har börjat längta tillbaka till de där enklare somrarna.
Att kunna stanna några extra dagar på en plats man tycker om. Att äta frukost utomhus utan att ha någon särskild tid att passa. Att låta vädret och dagsformen bestämma dagens aktiviteter.
När jag började titta på möjligheten att skaffa en egen husvagn upptäckte jag hur mycket utbudet har förändrats sedan barndomen. Det finns både nya och begagnade modeller, från mindre vagnar för två personer till rymligare alternativ för hela familjen.
Och även om komforten har utvecklats är grundtanken fortfarande densamma.
Att kunna ta med sig en liten bit av hemmet och samtidigt upptäcka nya platser.
Det är inte bekvämligheten jag minns
När jag tänker tillbaka på våra campingsemestrar är det egentligen ganska få praktiska detaljer som fastnat.
Jag minns inte hur stora sängarna var eller vilken utrustning vi hade i köket.
Däremot minns jag kvällarna när vi satt ute och spelade kort. Regnet som smattrade mot taket. Doften av grillad korv och känslan av att nästa dag kunde innehålla precis vad som helst.
Och förstås pappa som fortfarande hävdade att förtältet var enkelt att sätta upp.
Kanske är det dags att börja om
Jag vet inte om jag skulle vara lika imponerad av campingplatsens kiosk idag.
Och jag misstänker att jag numera skulle uppskatta en bekväm madrass betydligt mer än jag gjorde som barn.
Men tanken på en semester utan alltför många måsten lockar fortfarande.
Kanske är det dags att skapa nya campingminnen, den här gången som vuxen.
Med lite bättre utrustning, lite mer tålamod och förhoppningsvis ett förtält som faktiskt står rakt.
Fast jag tänker nog läsa instruktionerna först.